Susanna,

Ganska krävande att heta Susanna de senaste veckorna.
Anfallen, som förut kommit med långa mellanrum, är alldeles för ofta
& det är ett väldigt spring både på akuten & läkarmottagningar.

Varit många chansningar på orsaker också - galla, spasmer, tunntarmen,
tjocktarmen? Min förra läkare i Flen försökte psyk-förklara mig och bad mig tänka
positiva tankar för att motverka kramperna, medan min akutläkare i Katrineholm
 idiot-förklarade den läkaren istället. Många turer fram och tillbaka, hela tiden.

Efter kvällens besök på akuten igår & besöket på Vc alldeles nyss så riktades
utredningen in på tarmarna & fick ordination på fiber-någonting + att lindra med voltaren.
Well, uppskattar att hon släppte tankarna på gallan lite, men voltaren är ingenting
nytt för mig & det har aldrig haft någon effekt tidigare. Det enda som har kunnat lindra
det onda är sprutorna på akuten och dem blir jag snart utan. Tydligen.



Att ha ont och inte kunna säga varför, är jobbigt. Att ha ont & inte känna
sig trodd är ännu värre. För min del kan dem gärna neka sprutorna, men inte utan
 någonting annat. Om dem tror att jag blir drogberoende så tror dem fel, ber varken
 om morfin eller vad dem mer injicerar utan kommer  till akuten när
 värken blir för jobbig, när det gör för ont.

Det är inte heller så att jag får morfin & sedan går hem, hög & nöjd.
Det ska tas prover, överallt & ingenstans. Sist tog det 5 försök innan dem fick
något blod. Mina armar är svårstuckna, finns en enda ven dem kan
 sticka i & den är redan sönderstucken.

 Det gör ont - svider, spänner, blöder, svullnar och det måste jag alltid stå ut med
när jag är nålrädd. De festa sprutor ska också ges i höften, det är inte smärtfritt  när
 dem måste smälla in den intramuskulärt eller när de ska injiceras på magen. De senaste
sprutorna får jag också reaktioner på, allergiska troligtvis, då det blir hudrodnad, svullnad i
halsen & hes röst. Ändå tänker dem klassa mig som morfin-beroende?



Haha, förlåt om jag är irriterad & klagande, men det här är tankar som finns
24/7 nu. Likaså känns det kränkande när känslan finns att min chef inte tror mig. På söndag
 finns det en akut-tid inbokad för ett ultraljud på KSK, vilket jag troligtvis inte får ledigt för...

 "- Inte har dem undersökningar då, på en söndag?"

... Var hennes reaktion när hon ringde upp mig & ledighet var inte säkert
 eftersom en annan tjej är sjukskriven pga. graviditet. Stackars henne, på vilket sätt påverkar
 det mig? Går hon då iväg & gör min undersökning, kommer det hjälpa mig?

Enough said! Finns många små ljusglimtar runt omkring 
som får mig att le, keep shining, keep smiling!