Susanna,

Kroniskt sjuk nästan, ständigt trött & förkylningen ger sig inte,
minsta ansträngning och halsen går sönder. Känns lite orättvist att inte få
all energi som behövs för att kunna prestera & jobba på topp,
men det kommer väl tillbaka, sakta med säkert.

Har iallafall varit en bra helg! En väldigt trevlig utgång i fredags, ett varv på Riva
med en fin flicka & allas festliga Sudden. Igår var kvällen inte lika spännande men det var
fel folk ute & kvällspasset precis innan var dödande. Åtminstone trevligt att
umgås med syster, alltid lika munter & dömande mot andra, so sweet.

Letsbehonest,

tappade hakan totalt när två tjejer dödade dansgolvet,
klädsel & beteende, two important things.



Kvällen slutade iallafall på bästa sätt, eller möjligtvis helt tvärtom.
Egentligen borde jag bli förbannad över att inte bli tagen på allvar, för nu
trodde jag verkligen att mina tankar & åsikter nått fram. Trodde att det fanns
tillräckligt med respekt emellan oss, att vi sagt det som finns att säga, men det här
är fortfarande en tragisk karusell utan någonting givande för mig.

Nu är allting tillbaka från noll, jag får själv bestämma såklart, men det finns
fortfarande en svaghet, en idiotisk liten förhoppning om att bli lycklig. Tur att ögonen
är öppna & att alla fortsätter mata mig full med negativa tankar. Tack.


Min enda tanke nu går åt ett helt annat håll,
men det är svårt att tolka & jag uppskattar inte ångesten
som det ger om kvällarna, kanske - kanske inte.


Vill fortsätta, show me how to smile again´