Susanna,

Så fort veckorna går nu!

Den sista veckan har handlat om att varva jobb med julklappsshopping,
& tro mig, det har varit långa, krävande dagar. Tuffa planeringar på jobbet,
allmän stress och alla desperata julhandlande människor var väldigt energikrävande,
grädden på moset var affärernas dåliga sortiment, not okay´

Lyckades iallafall hitta julklappar åt alla tilltänkta. Blev väldigt nöjd med
allt faktiskt - en guldmönstrad mobil/kontokortsväska till Marika, stora pråliga
ljusstakar till föräldrarna i två storlekar & kroppschoklad-pennor till Johanna & Anders!
Mitt största kap var nog faktiskt en Buddha-staty som föräldrarna fick till ljusstakarna´,

- Och gissa vad dem hade köpt åt mig? Precis likadan, total lycka!



Blivit en lyckad julafton på alla sätt. God mat, mysig familj,
fina julklappar & en julgosig Lilleman. Det enda negativa är att eftersom
middagen var hos farmor så finns det inga matrester att trycka i sig en vecka
framöver, vad är vitsen med jul om man inte kan uppnå matkoma ett antal gånger?!

Hihi, får väl tagga ner lite & se fram emot julfika hos Mummo & Ukki imorgon.
Hela familjen ska dit och mysa, har köpte en väldigt vacker "ljusspegel" åt dem, och efteråt
blir det att åka hem till mina hjärtan en stund. Blir lite gos, en extreme makeover och slutligen
återvända till Flen för en utgång med kusiner och systrar på Amazon!

 Kan tillägga att jag aldrig råkat ut för en utgång i Flen tidigare, förväntningarna är på topp,
 hihi, vet jag någonting som inte ni vet, och som ni inte kommer få veta?
Ofc I do´




Ser fram emot att utvärdera år 2011 om en vecka,
det har faktiskt hänt mycket om man tänker tillbaka? Och det
absolut bästa är att både januari, februari & mars kommer bli helt
perfekta månader, så läs om en vecka med andra ord! Love´

- True words, mitt i natten´

Trött tjej, kan inte garantera någon vettig stavning,
 alla par glasögon ligger på sin plats hemma, & där är inte jag.

Blandar iallafall upp alla tankar med musik ikväll. Vackra, enkla, obetydelsefulla
ord som skapar ett lugn & fyller mig med positiv energi. Tänk så mycket, ett litet spotify-
konto kan göra. -  Kan ni placera mina texter?
´

- Älskling, jag vet hur det känns,  - It´s in your hands,
- Det var då vi var unga & fria,  - Come on lets twist again,
- Do, do, do, do you wanna dance?  - Obladi Oblada,  - Jag tror på oss,
- Långa nätter, därute finns en värld av långa nätter, - And you learn,
- There he goes, so perfectly, - när broar till tryggheten bränns"





Förresten, min mobil skriver kinesiska, japanska & engelska.
 Med andra ord så skickar jag inte, och inte heller svarar på, meningslösa
sms. Tror faktiskt, att efter en vecka utan ständigt skrivande på mobilen, så har
lite av all min stress försvunnit. Just saying, tiden räcker knappt till iallafall.´

Imorgon blir det lite läkarbesök. Suck, kom nu ihåg att man måste vara fastande fram
tills ultraljudet kl 14 - värd att ta en smörgås & te nu? I vilket fall måste jag sluta skriva, ögonen
går i kors alldeles för mycket & risken finns att jag somnar över tagentbordet. Love.

Ganska krävande att heta Susanna de senaste veckorna.
Anfallen, som förut kommit med långa mellanrum, är alldeles för ofta
& det är ett väldigt spring både på akuten & läkarmottagningar.

Varit många chansningar på orsaker också - galla, spasmer, tunntarmen,
tjocktarmen? Min förra läkare i Flen försökte psyk-förklara mig och bad mig tänka
positiva tankar för att motverka kramperna, medan min akutläkare i Katrineholm
 idiot-förklarade den läkaren istället. Många turer fram och tillbaka, hela tiden.

Efter kvällens besök på akuten igår & besöket på Vc alldeles nyss så riktades
utredningen in på tarmarna & fick ordination på fiber-någonting + att lindra med voltaren.
Well, uppskattar att hon släppte tankarna på gallan lite, men voltaren är ingenting
nytt för mig & det har aldrig haft någon effekt tidigare. Det enda som har kunnat lindra
det onda är sprutorna på akuten och dem blir jag snart utan. Tydligen.



Att ha ont och inte kunna säga varför, är jobbigt. Att ha ont & inte känna
sig trodd är ännu värre. För min del kan dem gärna neka sprutorna, men inte utan
 någonting annat. Om dem tror att jag blir drogberoende så tror dem fel, ber varken
 om morfin eller vad dem mer injicerar utan kommer  till akuten när
 värken blir för jobbig, när det gör för ont.

Det är inte heller så att jag får morfin & sedan går hem, hög & nöjd.
Det ska tas prover, överallt & ingenstans. Sist tog det 5 försök innan dem fick
något blod. Mina armar är svårstuckna, finns en enda ven dem kan
 sticka i & den är redan sönderstucken.

 Det gör ont - svider, spänner, blöder, svullnar och det måste jag alltid stå ut med
när jag är nålrädd. De festa sprutor ska också ges i höften, det är inte smärtfritt  när
 dem måste smälla in den intramuskulärt eller när de ska injiceras på magen. De senaste
sprutorna får jag också reaktioner på, allergiska troligtvis, då det blir hudrodnad, svullnad i
halsen & hes röst. Ändå tänker dem klassa mig som morfin-beroende?



Haha, förlåt om jag är irriterad & klagande, men det här är tankar som finns
24/7 nu. Likaså känns det kränkande när känslan finns att min chef inte tror mig. På söndag
 finns det en akut-tid inbokad för ett ultraljud på KSK, vilket jag troligtvis inte får ledigt för...

 "- Inte har dem undersökningar då, på en söndag?"

... Var hennes reaktion när hon ringde upp mig & ledighet var inte säkert
 eftersom en annan tjej är sjukskriven pga. graviditet. Stackars henne, på vilket sätt påverkar
 det mig? Går hon då iväg & gör min undersökning, kommer det hjälpa mig?

Enough said! Finns många små ljusglimtar runt omkring 
som får mig att le, keep shining, keep smiling!