Susanna,

Andra dagen med ledighet, andra dagen med syster!

Igår bjöds det på simning & sedan en långpromenad över skogen

för att äta lunch, allt det fina med Stenhammar är oslagbart.

Idag blev det dock bara simning & bubbelpool. Vädret lockar inte mig,

vädret lockar ingen? Vårkänslorna är iallafall borta, min enda tanke idag är

att kanske låta biltvätten gå loss på min s80. Frågan är bara om det blir smutsigt

ute igen, big decision, vilket I-lands problem...

Klagar dock inte över lite tid vid datorn. Musik i all ära, men när inte ens min kära

dansmusik muntrar upp så får Per ta över! Hans program är oslagbara helt enkelt & ikväll

fortsätter Sveriges mästerkock i tv4. Tycker inte om att följa program egentligen, men

kanske inte kan låta bli den här gången. Köpte nyligen hans senast kokbok, får se till

att öppna den snart!

Den närmsta veckan är det dock Nutrilett

som gäller, mhmm, tasty´

Avslutade helgen med en riktigt tröttsam dag´ Obehagligt vad lite

vin & cider kan ställa till med, men som vanligt var det helt klart besväret

- Vilken grym kväll vi hade i lördags, hihi, tillsammans med syster ofc.

Började kvällen med ett restaurang-besök, blev såklart grillad fläskfilé med

bearnaisesås & kräftstjärtar, LOVELY, och efteråt blev det att dressa om till klänning

& pimpla vin hemma hos mig. Taxin tog oss till Åsa & lite halvtrevligt folk, åtminstone

nytt folk som alla kom från skåneland? Vi systrar styrde iallafall upp vår kväll och

när alla tjatade om att dansa på Statt, så dissade vi den mil-långa kön & styrde

scen-dans på Harrys. My god, syster brukar inte dansa men oslagbart när

det väl händer, time of our lifes, there and then.

Avslutade dock kvällen lite misslyckat, vet inte hur många som lyckats gå bort

sig i sin egna stad? Fick lite ångest ett tag, inte speciellt lyckat att plötsligt inse att man

valt fel efterfest & blir helt ensam. Självklart hade syster hemnycklarna och allting i sin

handväska, och hon var långt ifrån mig. Väldigt glad att åtminstone en människa behagade

vakna & svara i telefonen, guld värt. För alla andra som fick trevliga meddelande från mig,

well, in your faces. Sprit är ingen ursäkt för att bete sig dåligt, right :)

Var en lyckad kväll åtminstone & nu blickar vi framåt mot kryssning, igen!

Inte många dagar kvar och det kommer bli så grymt lyckat - trevligt sällskap &

rätt band på scenen. Magen pirrar redan, längtan är total!

Det enda negativa är att aldrig bli accepterad som vuxen.

Först var en milstope att bli 18 år o myndig, sedan 20 år för systemet,

slutligen 21 år för att kunna dansa på Cinderella & nu är det fortfarande en bit kvar

till Birka & 23-års gränsen? Realy don´t get it, men tur att det finns dispans

och att släkten inte tackar nej till dans, blod är tjockt  ♥

Utefter Birka så är det väl Harrys 30-års gräns att bräcka & slutligen

65-års åldern för att kunna plocka ut pension? Skaplig längtan, aaw!

Det är så himla otacksamt att ordna någonting åt andra.

Gratis är gott, men vart går självrespekten & känslan över att tigga?

Igår, ganska sent, på en snabbmats- resturang i stan träffade jag en kvinna.

Kan hon ha varit kring 50? Svårt att avgöra. Hennes hår var slitet, kindbenen insjunkna

och på huvudet bar hon en ruffig pälsmössa som definitivt inte matchade hennes

trasiga jacka. Glasögon påminde om Hedwigs (Från A-Ö) och egentligen var hon

nog en sån person som man inte lägger märke till, iaf inte jag.

Sina tillhörigheter hade hon i gamla Ica-påsar, tydligen hade hon åkt med

tåget från Sthlm, blivit avslängd i Kholm utan biljett, och hoppats hitta en varm

trapp att sova i. Hon skulle slutligen till Motala. På något sätt.

Pratade kanske 15 minuter, eller det var mera hon som berättade & jag

som försökte lyssna. Tidigare under dagen hade hon lyckats ta sig bort från en man

som slog & stängde in henne, för att hålla henne kvar, och trots det var hon inte ledsen.

Uppfattade henne som positiv, kanske var det värmen som gjorde henne glad, för något

lätt liv kan hon inte ha haft. Oavsett orsak & anledningar.

Det kändes iallafall bra att vara vänlig. Många därinne tittade konstigt på henne

och det kändes tragiskt. Sympati? Empati? Hennes önskan om att få följa med mig

hem över natten var över gränsen för mig, men pengar till mat fick hon, och

förhoppningsvis blev hon lite glad över vårat möte.

Hmm, tänkte inte berätta om henne. Men om människor runt omkring mig.

När jag vill någonting, vad som helst, så försöker jag alltid ordna det,

Men vissa ska bara ha, utan att själva ordna, vissa är så egocentriska

att man blir rädd. Nu handlar det om en resa, kryssning, som jag vill komma iväg på.

Gratis buss & hytter till alla som vill åka är ordnat, och då får man till svar

- har inte lust om inte mat & dricka är gratis också.

Wtf, då ska man inte klaga över tristess heller. Man förtjänar inte mycket

om man aldrig kan bjuda till själv, right. Självrespekt? Skulle orden komma från min

mun så skulle jag skämmas. Oavsett kryssning eller inte.

Kvinnan på snabbmats-stället var nöjd med pengarna till mat, det var åtminstone

mer än vad hon själv hade. Och mina vänner... vet inte vart det gick snett.

Innan man skriker efter ännu mer så borde man se till hur bra allting är,

allas liv är inte en dans på rosor. Enough said.

Okay, vet inte i vilken ände eller vilket ämne som

ska börja - Det som påverkat mig mest, det som påverkar mig mest

eller det som kommer spela störst roll i slutänden?

Tar 2011 lite från början. Början var i Flen, i ett radhus,

som jag förra året satsade på att lämna snabbt bakom mig. Bodde

där med mitt underbara hjärta Theo & en förhoppning om att hitta ett

spännande liv i Nyköping, Oxelösund. Riktigt så blev det inte?

Oxelösund var en livlös hamnstad som charmade mig med alla klippor,

all sol & vacker natur. Det erbjöds 2 av dem 5 månader som jag levde där.

Det absolut bästa var min inneboende syster, min fina lägenhet & allt skratt

som det bjöds på om kvällarna. En tvåa är precis lagom för två bråkande

systrar & Theo - och sen slutligen min lilla baby Wille.

Slängde säkert ut syster minst 10 gånger, åtminstone 5, innan

insikten kom att jag hellre flytta ut själv också. Ibland har inte mil-avståndet

med att göra hur stor saknade är. Behöver inte bo i samma stad som familjen,

vill verkligen inte bosätta mig hos vänner 24/7, men det går heller inte att

längta sig bort så fort man landat i sin egna säng, något indikerar fel då.

Hmm, det blev en tråkig version om året.

Om igen, struntar i vart jag bott & hur det varit. Alla vet att mitt liv är där

systrarna, föräldrarna & dem allra närmaste vännerna finns.

Något annat som funnits i mitt liv, eller på sidan om?, mitt liv har varit

någonting fult & underbart som faktiskt inte påverkat mig på annat sätt än

att gjort mig lycklig. Det har inneburit många danser & roliga kryssningar

Det har funnits flera betydelsefulla människor som kommit

& gått under hösten. Vissa värda att minnas, andra dessvärre inte.

En människa, som direkt fänglslade mig, var nog den personen som jag miss-

bedömde mest av alla. Lite djupare, lite smartare, same same but different?

Avslutade allting med kritik & en smäll över mina fingrar från hans sida.

Tror fortfarande inte att allting bara var tomma ord innan slutet, trodde

mig läsa svenska språket ganska bra, men vem vet, probably not.

Kanske är lika värdelös som min Xperia
- japanska & kinesiska, allt annat är fel?

På tal om japanska & kinesiska - det senaste halvåret har givit mig

flera nya personliga detaljer att visa upp - i form av beroendeframkallande bläck.

What else, hmm. Arbetet är absolut ingenting som det finns energi att gå

djupare in på. Senast idag blev det ett tår-kalas från min sida & insikten, om att

verkligen behöva ett nytt jobb, har funnits hos mig länge. Men frågan är hur.

Förra chefen lät mig gå, min nuvarande chef beslöt sig för att inte släppa mig

& min tilltänkta chef har inga skrivna kontrakt att gå efter. Life´s a bitch.

It keeps following me, this bad luck. I hate it.

Allt går vidare, det är januari och ett nytt år har startat, 2012.

För min del så inger inte nyåret någon positiv vändning.

- Längtar efter ruset när våren & solen börjar komma istället.

Nå, hur verkar mitt liv? Någonlunda fint? Hope so´

Har inga större bagateller att gråta över egentligen, men mycket

vill ha mer. Min största önskan nu skulle egentligen vara att få fortsätta

vakna av att nästan bli utknuffad ur sängen, att sedan somna om i den varma

famnen & vakna upp till leenden & bus. Det har gått flera år sedan början

och nu är det veckor kvar till slut, no words, sad girl´

♥